Samtal på Solkatten

Det började som en intervju med två medarbetare på Solkatten, Anna och Ewa, kring frågan att det numera är få som tecknar sig på listan för utbrända. Intrycket är att nu är människor med diagnosen utbrändhet med i projekt som startas av olika aktörer på arbetsmarknaden. Eller som en kvinna sa, som gärna ville vara med i en grupp för utbrända, men som inte orkade på grund av deltagande i ett projekt ”Jag presterade mig in i utbrändhet, nu ska jag prestera mig ut ur det också!”

Samtalet fortsatte med en diskussion kring vad gör vi på Solkatten som man kanske inte får i ett projekt anpassat till arbetsmarknaden? Anna och Ewa kom på många saker som skiljer deltagandet i en självhjälpsgrupp från deltagandet i ett arbetsmarknadsprojekt:

Först och främst får man följa sin egen takt och ork i en självhjälpsgrupp. Du själv avgör vad som är snabbt och vad som är långsamt, ingen annan bestämmer det åt dig.

Här behöver man inte heller direkt definiera vem man är, vad man är eller hur man mår. Istället accepterar vi upplevelsen som den är och det finns ett klimat på solkatten, där man kan acceptera sin egen svaghet. Ett sådant klimat kanske inte finns på så många andra ställen.

Ytterligare en fördel i självhjälpsgruppen är att man bli hörd för den man är, inte så som omgivningen förväntar att man ska vara, och ibland även man själv. ”Hemma och på jobbet har man sin roll” säger Anna ”att gå utöver den kan i många fall vara svårt, ja nästan omöjligt. Har du alltid varit den glada, kan omgivningen ha oerhört svårt att hantera den ilska eller sorg som du visar.” I självhjälpsgruppen kan man få hjälp att upptäcka dessa inre skillnader.

Genom att vara i självhjälpsgruppen, där man inte behöver hålla uppe sin mask, kan ett nytt språk visa sig, nya ord, som kommer inifrån formuleras och kanske kan de i någon mån beskriva den berättelse man bär inombords. ”Men” säger Ewa ”orden kan aldrig helt beskriva vad du upplever vid utbrändhet, det är som att orden tar slut, det finns inga begrepp för att beskriva hur jag är. Det kan också vara svårt att känna igen och förstå sig själv i utbrändheten och om inte jag förstår själv, hur ska då andra kunna förstå hur jag mår? Det kan kännas ensammare än någonsin, när man är där med sitt nya jag.”

I en självhjälpsgrupp kan man tillåta förändring att ske, istället för att bestämma sig för förändring, något som är mycket svårare att genomföra.

Frivilligheten är oerhört viktig, likvärdigheten likaså. I samtalen med dem som ringer hit och vill sätta upp sig på en lista för ett angeläget ämne, driver vi aldrig på att de ska börja. Det får aldrig bli ett självändamål att vi ska fylla på listor för att kunna starta fler grupper.”De fina nyanserna i samtalet är oerhört viktiga” säger Ewa ”nyanser av tveksamhet eller oro behöver tas på allvar.”

Intervjun gled över till ett samtal om finanskrisen. Vi märker av krisen även här på Solkatten.Anna berättar ”I samband med de första varslen på Volvo i höstas fick vi in önskemål om ett helt nytt tema ’Ekonomisk oro’. Det temat har vi aldrig haft önskemål om tidigare.”

Men det verkar som att det händer något även på ett djupare plan i oss när vår yttre trygghet känns hotad. Om kontrollen över vardagen går förlorad verkar det som att det händer något även med mitt inre liv. Vi har sett det på individnivå tidigare på Solkatten; att arbetslöshet utlöser depression eller allvarliga stressreaktioner, men nu sker det på en annan nivå, när så många fler människor är inblandade. Frågan är hur påverkan på vårt samhälle blir när så många samtidigt går ut i arbetslöshet?

Kanske kan krisen leda till något nytt, annorlunda? Att vi kan se ett värde i den process som händer, inte bara vänta på det färdiga resultatet ”När jag får ett jobb, då blir allt som vanligt igen”. Det är lätt att resonera kring att försöka se ett värde i det som sker, svårare att förhålla sig till när det verkligen händer! Att få en sämre materiell standard på grund av arbetslöshet är verkligen tufft, det är inget att sticka under stol med. Men, kanske ändå, kan man passa på att utforska sina egna reaktioner; vad är det för ilska jag känner, vad är det för sorg, vad är det för tårar som kommer? Och vill man inte göra det på egen hand, så är självhjälpsgruppen ett bra forum för att göra det tillsammans med andra.

Precis när vi avslutar vårt samtal, ringer telefonen. Ewa svarar, och vi andra hör på Ewas svar att det är ännu en människa som upptäckt Självhjälpshuset Solkatten och är nyfiken på vad som händer här!

Liknande inlägg:

  • Finns inga liknande inlägg.
Detta inlägg är publicerat i Allmänt. Bokmärk permalink. Stängt för kommentarer och trackbacks.