Lästips nr 4 – 2009

Klicka på rubrikerna för att läsa.

Björn Ranelid har en alldeles egen stil när han skriver (ja när han framträder också för den delen). Jag gillar hans sätt att våga vara den han vill och att våga uttrycka vad han känner. Trots det har jag inte läst något av honom förrän den här sommaren. Mitt val föll på ”Bär ditt barn som den sista droppen vatten” och det var sannerligen fantastisk läsning.
Ranelid tar oss med till ett boende för ungdomar, som har hamnat snett i livet. Med stilistisk precision och verklig inlevelse skildrar han insidan av de här ungdomarna, som alla har levt så långt ifrån en normal uppväxt som man kan tänka sig. Ett exempel är när Fabian, en av ungdomarna på ungdomshemmet, ska försvara sig när en av de andra pojkarna hånar honom. Fabian stammar svårt och Ranelid beskriver det så här: ”Fabian slog ena handen hårt mot bröstkorgen medan han försökte pressa fram orden. Greta och Matilda kom till hans sida och försökte lugna honom, men han hade barndomen och uppväxten i strupen och mellangärdet.”
I många finstämda sekvenser skildrar han de här ungdomarnas drömmar, men också deras tillkortakommanden, allt det som de inte fick vara med om under sin uppväxt, när de hade fullt upp med att överleva. ”Saskia, Matilda och Fabian hade aldrig suttit hos mormor eller farmor och lyssnat till en berättelse om flydda tider. De hade inte somnat till sagor och inte vaknat till doften av brödbak och en varm ugn i köket. Ingen av dem kunde minnas att de haft föräldrarna och syskonen samlade till en måltid på söndagen. Födelsedag och julafton var inte lika med högtid utan med rädsla för sprit, skrik, bråk och slagsmål”.
Hela berättelsen igenom kan man ana Björn Ranelids kärlek till människan och till de små mirakel som omger oss. Han är en mästare på att beskriva små och stora händelser samtidigt och han gör det på ett sätt som få klarar av. ”Varför skulle han nöja sig med att tala om skoskav, priset på glass och varm korv, rekordet på tio tusen meter i löpning eller getingstick som kliade och brände i skinnet, när havet låg där väldigt och farligt framför dem och kunde jämföras med en fingerborg av jordens märkligaste vatten där fostret simmade medan det hängde som en månfarare i navelsträngen?”

Ranelid visar oss också hur vi ständigt uppmärksammar olyckan, som att den är viktigare än lyckan. ”Olyckor och tragedier sätter oftare spår i bygdens namnflora och människornas minnen än de glada och lyckliga stunderna. Det är nästan frågan om en sjukdom.” Ja man kan inte annat än hålla med. Vad är det som säljer på tidningar och i TV? Jo, olyckor och människor som gör bort sig eller råkar illa ut. Sällan ser vi de lyckliga stunderna porträtteras i TV och tidningar, i varje fall inte vanliga människors lyckliga stunder!

Kanske kan det också ha att göra med att många människors behov av syndabockar? Ranelid har ju själv utsatts för en hel del hån och förföljelse, så han vet säkert vad han pratar om. ”Vad skulle ha hänt om man utplånade alla domar över de förtappade, alla betyg, protokoll, anmärkningar och anteckningar hos polismyndighet och socialbyrå? Man bara blåste ut det som ett ljus, så att man finge börja om igen. /……../ Mänskligheten står inte ut med en sådan ordning, ty den kräver syndabockar och offer av alla de slag.”

Ja hela boken är full av tänkvärda och vackra meningar, det är en fröjd att läsa Ranelids formuleringar, samtidigt som innehållet ibland är så smärtsamt att jag inte vill läsa vidare. Jag slutar med ett sista citat om hur svårt det var för dessa ungdomar att sluta fred med varandra på grund av vad de upplevt tidigare i sina liv: ”Saskia sade öppet och förmodligen hjärtligt att hon hatade Matilda, men även de andra hade svårt att komma överens och dra jämnt under dagar och kvällar. De hade krig och ofred i sina hjärtan och själar, ty de hade blivit förskjutna från sina stammar och familjer.”

Efter att ha läst ovanstående bok behövde jag fly verkligheten lite och valde två deckare; Johan Theorins båda böcker Skumtimmen och Nattfåk. Men det var ett slags jordnära deckare, som verkligen gick in under skinnet och stannade kvar där ett tag, så värst mycket flykt från verkligheten blev det ju inte! Jag väntar med spänning på nästa bok, läste någonstans att han ska ge ut fyra böcker i den här serien. De här böckerna utspelar sig på Öland, bara det gör det hela mycket speciellt!

Liknande inlägg:

  • Finns inga liknande inlägg.
Detta inlägg är publicerat i Allmänt och taggat . Bokmärk permalink. Stängt för kommentarer och trackbacks.