Livet är störtskönt.

Tänk att det faktiskt fungerar. Jag menar man har ju läst det i många varianter, hört det förr o s v men i praktiken brukar det inte hålla så länge, jag kan nu tala om att det fungerar. Vad jag pratar om? Jo, att livet blir vad vi faktiskt låter det bli. Jag har vaknat glad varje morgon under en längre tid, bestämt mig för att vara uppmärksam på vad som finns runt omkring mig samt bestämt mig för att de människor jag möter har något att lära mig eller att jag har något att lära ut, att jag och de andra är på rätt plats vid rätt tidpunkt. Jag ler och tänker gott om alla människor och är tacksam för allt.  Tänka sig, allt kommer tillbaka till mig och det känns toppen allting. Förutom i går morse när jag inte hittade mina glasögon. Först tog jag det lugnt, gick metodiskt tillväga, ok.  de är inte på lilla bordet, inte på köksbänken, inte vid TV-fotöljen och inte ….. nu börjar paniken komma, jag har ju en tid att passa och måste faktiskt ha glasögonen när jag kör bil. Från att ha varit tämligen lugn börjar jag nu springa upp och ner i trappan, vräker  ut handväskans innehåll på hallgolvet,  vid den här tidpunkten har resten av huset vaknat. Till slut hittas de på ett helt oförklarligt ställe och jag kan ge mig iväg. Under dagen tycker jag mig träffa på, om inte otrevliga så oengagerade människor, jag får inte gjort det jag föresatt mig och redan vid lunchtid har min energi tagit slut.

Idag är en ny dag,  jag ler mot världen och världen ler mot mig…… så länge det nu varar.

Agneta Lyrhagen

Liknande inlägg:

  • Finns inga liknande inlägg.
Detta inlägg är publicerat i Allmänt. Bokmärk permalink. Stängt för kommentarer och trackbacks.