Min dåliga självkänsla isolerade mig

Röster från deltagare:

På Solkatten behöver jag inte dölja eller skönmåla något i mitt liv. Jag får vara precis som jag är. Här blir jag förstådd utan att ha delgett hela bilden, utan att förklara mig. För vi är lika, olika men ändå lika. Det gör att i gemenskapen här behöver jag inte känna mig annorlunda – jag får känna mig normal. Catharina

Att träffa ”min” grupp en gång i veckan är högt prioriterat för mig och nästan ”heligt”. Det innebär en plats i mitt liv där jag får vara helt mig själv, i kontakt med mina och andras känslor och stanna upp i några timmars vila i en helt vänlig och tillåtande miljö. Viktoria

För mig är självhjälpsgruppen en ovärderlig kontakt. Att få träffa människor i en liknande situation och få prata fritt från hjärtat utan krav,  att mötas av förståelse och respekt. Detta skapar en läkande kraft som jag inte trodde var möjlig, det har gjort att jag inte känner mig så ensam. Som ett hopp i hopplösheten eller som ett  ljus i mörkret. Anna

Jag hade inte klarat mig utan gruppen. Jag har gråtit, jag har öppnat mig som jag aldrig gjort tidigare, släppt alla mina spärrar och har nu gått så mycket starkare ur den här krisen än jag någonsin hade kunnat ana.  Priset var högt men jag känner mig som en ny människa. Tommy

Att få tala till punkt i en grupp får mig att känna mig värd att lyssna till. Att känna sig hemma i gruppen får min börda att bli lättare att bära. Genom att lyssna på de andra ser jag nya vägar att förändra för mig själv. På Solkatten känner jag mig alltid trygg, välkommen och behövd. Jag känner också att jag har en tillhörighet. Dessa möten utvecklar mitt eget JAG. Kim

En upplevelse från en deltagare. Ur D-uppsats av Veronica Liljeqvist

PROLOG
Jag mådde så fruktansvärt dåligt ända in i själen. Psykologen satte mig på att gå i samtalsterapi. Den fick mig bara att må ännu sämre. En väninna frågade om självhjälpsgrupp kunde vara något för mig. Jag slog bort det, självhjälpsgrupp, självhjälp. Hur skulle jag kunna hjälpa mig själv när ingen annan kunde det? Min dåliga självkänsla gjorde att jag isolerade mig, gick upp massor eftersom jag tröståt. Hemma var jag rena katastrofen för mig själv, mina barn och min man. Satt och glodde ut genom fönstret, tvättade mig inte ens, det var ett helvete för alla. När min man sa att han tänkte lämna mig om jag inte gjorde något åt mig själv… Det kan låta hårt men jag förstår honom, han var helt slut, barnen med. Jag hade stängt inne så mycket som gjorde för ont så jag blev känslolös mot dem som älskade mig och behövde bli älskade tillbaka… När jag tänker på hans röst då den gången som att han gett upp, barnen som stod där… Min äldsta pojke han stod där på golvet och vred sina händer runt, runt, lillebror med mörka ringar under ögonen… Det gör ont att tänka på det där vet du… Hur som helst så var det som att få en pistol i ryggen. Utan familjen kunde jag lika gärna lägga mig ner och dö. Något måste hända, det jag prövat funkade inte, jag måste testa något annat! Jag ringde upp min väninna och nästan skrek att hon skulle ge mig det där satans telefonnumret till det där stället där jag kunde gå i självhjälpsgrupp. Jag var helt desperat alltså, det gällde livet fattar du! Efter ett par gånger med självhjälpsgruppen mådde jag bättre än vad jag gjort på väldigt länge. Det fanns medmänniskor som orkade lyssna på allt ruttet som behövde komma ut. Det var inte bara att andra lyssnade. Det var också att jag fick höra andra prata om ensamhet, otillräcklighet, skyddslöshet, känslan av att vara utsatt, rädslan, skräcken, värdelösheten, skammen! Det var läkande för allt det där fanns inuti mig, men det lyftes fram med hjälp av de andra. Att få ord på den här typen av känslor genom andra ja, det är läkande… Att jag gick med i självhjälpsgruppen den där gången är det viktigaste jag har gjort i mitt liv. Om du inte tror mig så kan du ju alltid fråga familjen (Samtal med gruppmedlem 090926).

Jag grep efter ett halmstrå och fann en guldgruva. Deltagare i ”Mobbad på arbetsplatsen”

I gruppen har jag kunnat berätta om sidor av mig själv som jag har haft svårt  att acceptera och sedan fått förståelse och respekt från andra. Jag kan komma och visa upp mig som jag är – vi sitter ju alla i samma båt. Deltagare i grupp för ”förälder till tonåring”

Det är som att komma till en oas. Deltagare i utbrändgrupp

Jag känner att jag utvecklats snabbare  än jag någonsin har gjort tack vare mina gruppkamrater. Förut tänkte jag på samma sätt hela tiden men nu har jag lärt mig att tänka annorlunda och min situation har förändrats till det bättre. Deltagare i ”Att ha vuxit upp i dysfunktionell familj”

Jag har lärt mig att jag har svaren inombords, vilket jag tidigare visste med huvudet men nu vet jag av erfarenhet. Deltagare i ”Att bryta mönster och finna ny väg”




Publicerat i Tankar från deltagare | Taggat , , , | Stängt för kommentarer

Igångsättarkurs

Publicerat i Kurser | Taggat , | Stängt för kommentarer

En klagofri värld

Sluta klaga och börja leva ditt liv som du alltid har önskat det. Denna provocerande skrift läses på omslaget av …… Läs mer!

Publicerat i Lästips | Stängt för kommentarer

Lästips nr 4 – 2009

Klicka på rubrikerna för att läsa.

Björn Ranelid har en alldeles egen stil när han skriver (ja när han framträder också för den delen). Jag gillar hans sätt att våga vara den han vill och att våga uttrycka vad han känner. Trots det har jag inte läst något av honom förrän den här sommaren. Mitt val föll på ”Bär ditt barn som den sista droppen vatten” och det var sannerligen fantastisk läsning.
Ranelid tar oss med till ett boende för ungdomar, som har hamnat snett i livet. Med stilistisk precision och verklig inlevelse skildrar han insidan av de här ungdomarna, som alla har levt så långt ifrån en normal uppväxt som man kan tänka sig. Ett exempel är när Fabian, en av ungdomarna på ungdomshemmet, ska försvara sig när en av de andra pojkarna hånar honom. Fabian stammar svårt och Ranelid beskriver det så här: ”Fabian slog ena handen hårt mot bröstkorgen medan han försökte pressa fram orden. Greta och Matilda kom till hans sida och försökte lugna honom, men han hade barndomen och uppväxten i strupen och mellangärdet.”
I många finstämda sekvenser skildrar han de här ungdomarnas drömmar, men också deras tillkortakommanden, allt det som de inte fick vara med om under sin uppväxt, när de hade fullt upp med att överleva. ”Saskia, Matilda och Fabian hade aldrig suttit hos mormor eller farmor och lyssnat till en berättelse om flydda tider. De hade inte somnat till sagor och inte vaknat till doften av brödbak och en varm ugn i köket. Ingen av dem kunde minnas att de haft föräldrarna och syskonen samlade till en måltid på söndagen. Födelsedag och julafton var inte lika med högtid utan med rädsla för sprit, skrik, bråk och slagsmål”.
Hela berättelsen igenom kan man ana Björn Ranelids kärlek till människan och till de små mirakel som omger oss. Han är en mästare på att beskriva små och stora händelser samtidigt och han gör det på ett sätt som få klarar av. ”Varför skulle han nöja sig med att tala om skoskav, priset på glass och varm korv, rekordet på tio tusen meter i löpning eller getingstick som kliade och brände i skinnet, när havet låg där väldigt och farligt framför dem och kunde jämföras med en fingerborg av jordens märkligaste vatten där fostret simmade medan det hängde som en månfarare i navelsträngen?”

Ranelid visar oss också hur vi ständigt uppmärksammar olyckan, som att den är viktigare än lyckan. ”Olyckor och tragedier sätter oftare spår i bygdens namnflora och människornas minnen än de glada och lyckliga stunderna. Det är nästan frågan om en sjukdom.” Ja man kan inte annat än hålla med. Vad är det som säljer på tidningar och i TV? Jo, olyckor och människor som gör bort sig eller råkar illa ut. Sällan ser vi de lyckliga stunderna porträtteras i TV och tidningar, i varje fall inte vanliga människors lyckliga stunder!

Kanske kan det också ha att göra med att många människors behov av syndabockar? Ranelid har ju själv utsatts för en hel del hån och förföljelse, så han vet säkert vad han pratar om. ”Vad skulle ha hänt om man utplånade alla domar över de förtappade, alla betyg, protokoll, anmärkningar och anteckningar hos polismyndighet och socialbyrå? Man bara blåste ut det som ett ljus, så att man finge börja om igen. /……../ Mänskligheten står inte ut med en sådan ordning, ty den kräver syndabockar och offer av alla de slag.”

Ja hela boken är full av tänkvärda och vackra meningar, det är en fröjd att läsa Ranelids formuleringar, samtidigt som innehållet ibland är så smärtsamt att jag inte vill läsa vidare. Jag slutar med ett sista citat om hur svårt det var för dessa ungdomar att sluta fred med varandra på grund av vad de upplevt tidigare i sina liv: ”Saskia sade öppet och förmodligen hjärtligt att hon hatade Matilda, men även de andra hade svårt att komma överens och dra jämnt under dagar och kvällar. De hade krig och ofred i sina hjärtan och själar, ty de hade blivit förskjutna från sina stammar och familjer.”

Efter att ha läst ovanstående bok behövde jag fly verkligheten lite och valde två deckare; Johan Theorins båda böcker Skumtimmen och Nattfåk. Men det var ett slags jordnära deckare, som verkligen gick in under skinnet och stannade kvar där ett tag, så värst mycket flykt från verkligheten blev det ju inte! Jag väntar med spänning på nästa bok, läste någonstans att han ska ge ut fyra böcker i den här serien. De här böckerna utspelar sig på Öland, bara det gör det hela mycket speciellt!

Publicerat i Allmänt | Taggat | Stängt för kommentarer

Nyhetsbrev nr 4 – 2009

Hej prenumerant!
Välkomna till höstens första nyhetsbrev!
Sommaren är ett tillfälle till avkoppling, men också den tid då vi helt plötsligt ska tillbringa massor med ledig tid tillsammans. Hur har din sommar varit? Lugn och behaglig eller har det dykt upp en del konflikter och intressemotsättningar?

I våra självhjälpsgrupper finns alltid möjlighet att i lugn och ro få prata om sina egna upplevelser, utan att bli avbruten eller tillrättavisad. Vår pedagogiska metod Rundan borde introduceras i varje hem i Sverige, då skulle vi slippa många bråk och konflikter! Genom att enbart lyssna på varandra, utan värderingar eller förutfattade meningar, skulle vi alla må bättre och få annorlunda relationer till människor runt oss.

Ordet självhjälp har, som vi skrivit om tidigare många olika betydelser, läs mer nedan under rubriken ”Självhjälp i Sverige och världen” om de olika betydelser som vi kan se!

Vi skulle uppskatta att höra från er prenumeranter, dels vad ni vill läsa om här i Nyhetsbrevet, men också om egna erfarenheter av självhjälp.

/Solkatterna Agneta, Ewa och Barbro

SJÄLVHJÄLP I SVERIGE OCH VÄRLDEN
Den 6 juli skriver Expressen ”Självhjälp gör att du mår sämre”. Hoppsan, vad är nu detta? En ny studie visar att självhjälp kan göra att du mår ännu sämre, står det i ingressen. När jag läser vidare handlar den här självhjälpen om att läsa självhjälpsböcker och tänka positivt. Jaha, det är ju inte vad vi menar med självhjälp här på Solkatten.

Så för att reda ut begreppen gick jag ut på internet och sökte på ”självhjälp”. Jag blev lätt förskräckt ….. Läs mer!

Ewa har också haft ett intresssant samtal med en besökare från Tyskland som arbetar med självhjälp i och utanför Berlin. Läs mer!

LÄSTIPS
Björn Ranelid har en alldeles egen stil när han skriver (ja när han framträder också för den delen!). Jag gillar hans sätt att våga vara den han vill och att våga uttrycka vad han känner. Trots det har jag inte läst något av honom förrän den här sommaren. Mitt val föll på ”Bär ditt barn som den sista droppen vatten” och det var sannerligen fantastisk läsning. Läs mer om den boken samt om två spännande deckare!

NYA SOLKATTER
Den här månaden får en av våra anställda bli månadens solkatt. Det beror på att den 30 september är Barbro Holmströms sista arbetsdag hos oss. Nedskärningar hos oss gör att vi tyvärr inte kan behålla Barbro här på Solkatten längre. ”Hur har det varit att arbeta här på Solkatten?” undrar vi förstås. Läs Barbros svar här!

Vi tackar Barbro för året som har gått och vi ser fram mot ett fortsatt samarbete i andra former. Vi önskar Barbro all lycka med att utveckla sitt ”hjärtebarn” Fokuseringen!
Alla vi på Solkatten!

NYHETER
Öppet Hus:
Varannan tisdag 17-20 har vi nu Öppet Hus på Solkatten! Du kan komma utan föranmälan! Tisdagar ojämn vecka med början 22/9 t.o.m 17/11 hösten – 09 Varmt välkommen!

Följande grupper har startats nu under september:
Finna nya vägar
Utbrändhet

SJÄLVHJÄLPSGRUPPER PÅ G
Förlorat nära anhörig
startdatum 30 september
Skilsmässa startdatum 8 oktober

På Solkatten gäller samma regel för alla grupper: inget startdatum förrän anmälningslistan är full. Vill du börja i någon grupp? Hör av dig till Solkattens kansli: e-post: solkatten@sjalvhjalp.com eller 031-42 32 26

UTBILDNING
Missa inte vår spännande utbildning till igångsättare!
Nästa utbildning genomförs den 3-4 november här på Solkatten. Anmäl dig omgående om du är intresserad, tel 031-42 32 26. Begränsat antal platser! Läs mer om innehållet i utbildningen!

Är du föreningsmedlem?
I Solkattens grupper används ett pedagogiskt verktyg som kallas Rundan. Det är ett djupt demokratiskt sätt att låta var och en prata i lugn och ro, utan att bli avbruten eller ifrågasatt. Det här verktyget är mycket användbart i både styrelse- och projektgruppsarbeten samt även i egna samtalsgrupper som ni kanske har.

Låt oss på Solkatten lära er Rundan! Era möten kommer att bli helt annorlunda! Var och en kommer att känna sig sedd och hörd och kontakten mellan föreningens medlemmar kommer att förändras i positiv riktning. Genom Rundan får ni tillgång till det ännu ej färdigtänkta och ni får ett delande och en ömsesidighet utan diskussion.

Vill du se nytt liv och nya idéer i din förening? Våga prova Rundan! Ring eller maila oss för mer information: 031-42 32 26 eller solkatten@sjalvhjalp.com

En utbildning för livet – bli diplomerad Samtalspedagog!

Ett erbjudande från Real Insight!
Vi utbildar människor som arbetar med människor.

Är Du personalchef, försäkringshandläggare, arbetsförmedlare, kommunanställd, minister, lärare, terapeut, stressad, utbränd mm?

Är Du trött på allt prat om problem, stress, omorganisationer, utbrändhet och dåliga tider? Vill Du dessutom ge Dig själv en resa som ger Dig en ny medvetenhet och Din själ och Din energi ett lyft?

Då är den här utbildningen något för Dig!

Överallt där Du har med levande system (människor) att göra har Du glädje av denna kunskap.

Med Real Insights utbildningar får Du ta del av det nyaste och mest spännande som händer när det gäller personlig utveckling, kvalitet, mening. Ett existentiellt perspektiv på personligt ledarskap för Din egen del och för att kunna förmedla den kunskapen till andra. Genuina möten, goda samtal och kvalitet på livet är en bristvara i vårt samhälle där ekonomi, konkurrens och tävlan är ledord.

Förändring kan vara jobbig men också inspirerande, kul, livsbejakande. Våra kurser handlar om just det! Just nu specialpris 1000 kr rabatt!

Anmäl ditt intresse via mail; kerstin@realinsight.se Real Insight Samtalspedagogik AB. Tel 0381-80023 www.realinsight.se

Fokusering
Dags att boka in höstens kurser i almanackan! Inre Fokusering Nivå 2 går som kvällskurs fem torsdagar med start den 22/10. en annan spännande kurs är Släpp din handlingsförlamning! som går som hlegkurs 7-8 november med uppföljning 6 december. Kursen vänder sig till alla som har problem med att få någonting gjordt, som behöver en deadline för att bli klara eller som ofta kommer för sent.

Alla kurser bygger på fokuseringens enkla princip att kroppen bär på viktig och unik kunskap!
Fokusering passar också utmärkt i arbetslivet både för handledning i grupp eller enskilt samt som mötesmetod, då man ökar förmågan att lyssna till andra, att fatta välgrundade beslut samt att skapa ett harmoniskt arbetsklimat. Läs mer!

Om du inte längre vill prenumerera på vårt Nyhetsbrev, maila oss på solkatten@sjalvhjalp.com

Du är ingen våg, du är en del av oceanen. (ur Tisdagarna med Morrie, Mitch Albom)

Självhjälpshuset Solkatten
Majorsgatan 8
413 08 Göteborg
tel 031-42 32 26
fax 031-14 91 07
solkatten@sjalvhjalp.com
www.sjalvhjalp.com

Publicerat i Allmänt | Stängt för kommentarer

Samtal om självhjälp

En dag i somras ringde en man från Tyskland till Solkatten och ville komma på studiebesök. Eva tog emot honom och de hade ett givande samtal. Han har studerat på Nordiska Hälsovårdshögskolan och arbetar med kvalitetsutvärdering av självhjälp och att utveckla metoder för det. Vanliga mätverktyg fungerar inte så bra.

I västra Tyskland är självhjälp vanligt förekommande och inarbetat i systemet. Socialdemokraterna och De Gröna har stiftat en lag där det är fastslaget att försäkringskassan i Tyskland ska främja självhjälpsarbete genom att avsätta 5 kr per försäkrad för självhjälpsarbete. Fantastiskt tycker vi här på Solkatten! Varje självhjälpshus eller grupp kan söka pengar ur den här fonden för att stärka sitt arbete eller t ex göra reklam för självhjälpsgrupper. I östra Tyskland finns en annan tradition och ett annat sätt att tänka kring självhjälp, både hur det ordnas och hur man deltar. Här finns en helt annan grund och tänkesätt, efter alla år i ett striktare system och just nu fokuseras mycket av arbetet på att skapa ett självhjälpsarbete som står på samma grund i både öst och väst.

Han arbetar just med olika självhjälpshus runt Berlin och framförallt öster om Berlin. Arbetet är mycket inriktade på att arbeta mer professionellt, i betydelsen att göra det tydligt och enkelt för deltagarna. Man ser också till vikten av att alla som arbetar med självhjälp har samma förhållningssätt till självhjälp och här kommer också frågan om utvärdering in.

I Tyskland handlar många självhjälpsgrupper om diagnoser och sjuk/frisktänkande, vilket inte är så vanligt i Sverige. Han tilltalades av det upplägg vi har på Solkatten, bl a just av att vi har ett hälsoperspektiv. En annan stor grupp inom självhjälp är de grupper där deltagarna har en ”social” diagnos. I Sverige har vi ett mer ”existentiellt persektiv” och det var mycket tilltalande. Vi ser på självhjälpsgruppen som en pågående läkeprocess, inte som ett medel ”att bli frisk”.

Han frågade också om vi gjorde något urval till de olika grupperna? Eva berättade om vårt sätt att arbeta, att hon har ett slags viktigt medmänskligt samtal med var och en som vill delta i självhjälpsgrupp för att sortera sina tankar och hitta en startpunkt. Det är alltså ingen intervju för att klassificera någon, utan enbart ett samtal för att individen ska hitta sin angelägenhet och även veta hur en självhjälpsgrupp går till. Vår utgångspunkt är att den som väljer självhjälp är kvalificerade att delta!

I Tyskland är det så att i och med att staten satsar pengar så är det också de som ger grundförutsättningar och ramar för verksamheten, t ex de ekonomiska ramarna. Han gav ett exempel: Om en grupp söker pengar för en utflykt, kanske en grupp med en kroppslig sjukdom så anses det ofta att en utflykt inte skulle få något positivt utfall för sjukdomen och det blir avslag. Om däremot en grupp med ”social diagnos” söker pengarna får de med stor sannolikhet bidraget för att det kan påverka deras psykiska välmående att åka på en utflykt tillsammans.

Självhjälpsgrupperna i Tyskland har utvecklat ett niosidigt dokument som alla som deltar i en grupp ska läsa. Det kan man då jämföra med våra enkla manualer, som gås igenom och presenteras som verktyg för gruppen. Eva berättade också om vårt pedagogiska verktyg Rundan, men det verkade de inte alls ha som metod. Istället pratade man mer om respekt och ansvar och ofta var det några i gruppen som tog på sig ansvaret för att gruppen ska fungera. Hos oss går det ut på att alla tar ansvar, en tanke som var tilltalande.

Eva uppfattade det också som att grupperna fungerade nästan som en förening. Hon upplevde också att det gav grupperna en mer statisk struktur. Hos oss handlar det mer om att det finns upptäckter att göra i allt som uppstår i gruppen; hur är mina reaktioner och vad kan de handla om? Allt går att använda för utveckling och förändring. T ex om någon i gruppen slutar, så händer det alltid något med dem som blir kvar och de reaktionerna och känslorna går att göra något med. Att det här är ett medvetet sätt att arbeta hos oss, appellerade verkligen.

Försäkringskassan i Tyskland ska främja självhjälpsgrupper vid kronisk sjukdom. Det leder till att man måste ha en diagnos för att få vara med i en grupp som gäller just kronisk sjukdom. Det leder till samma problem som vi har i våra skolor idag, de barn som har något problem men inte har någon diagnos, har svårare att få de resurser som de behöver. Vi hamnar i den gamla vanliga diagnosfällan, där vi kategoriserar, värderar och utifrånbedömer, något som vi vill undvika på Solkatten.

Några dagar efter studiebesöket kom det ett inspirerande mail från Tyskland, där det bla stod ”Jag tyckte det var väldigt intressant att ni fokuserar mer på existentiella, mänskliga problem samt personlig utveckling och inte bara till vård och diagnoser. Även metoden Rundan verkar både välutvecklad och enkel och Igångsättarutbildningen imponerade på mig.” I Tyskland pågår ett projekt med igångsättare, där de ska finnas med i inledningsfasen precis som i Sverige. Den första utvärderingen visar att grupperna blir mer stabila och håller ihop längre, när en igångsättare är med från början. Projektet arbetar också med att hitta sätt så att inte igångsättaren blir alltför engagerad i gruppen. Igångsättaren får inte heller ha samma problematik som gruppen diskuterar, de anser att man alltför lätt blir en del av gruppen då.

Vår kontakt i Tyskland vill gärna hålla kontakten med Solkatten och utbyta idéer. Det ser vi verkligen fram mot här på Solkatten!

Publicerat i Allmänt | Stängt för kommentarer

Igångsättardag 3/9-10

2010 hade vi Igångsättardagen på hösten i stället för på våren, närmare bestämt den 3 september. Vi var på Karl Johans församlingshem vilket var en fantastiskt fin lokal. Fritsch & Co med David och Charlotta Fritsch i spetsen som guidade oss genom dagen. Båda är Gestaltpedagoger och gav oss en upplevelse av vad medveten närvaro är och varför den är viktig för våra relationer med oss själva och varandra. Även i år var det många igångsättare som tagit ledigt från jobbet för att vara med. Dessa fantastiska kvinnor och män var i slutet av dagen rörande överens om att vi haft ytterligare en fantastisk dag med och för igångsättare på Solkatten.

Publicerat i Allmänt | Stängt för kommentarer

Lästips nr 3 – 2009

Här kommer två lästips inför sommaren:

Eckhardt Tolle är en av mina absoluta favoriter när det gäller personlig utveckling. Han gör det enkelt, han säger åt oss att stanna med det som är, inte ägna tankar och känslor åt hur du önskar att det ska vara. Eftersom Tolle också hela tiden framhäver att vägen till personlig utveckling går via kroppen, så har han verkligen blivit en av mina favoriter. Tolle har skrivit flera böcker, den här recensionen ägnar jag åt En ny jord – ditt inre syfte. Tolle går noggrant igenom hur vårt ego fungerar, han menar också att vi har en smärtkropp, som vi göder med smärtsamma händelser och tankar och med underhållningsvåld av olika slag. ”Sensationspressen säljer inte i första hand nyheter utan negativa känslor – näring för smärtkroppen”, säger Tolle bl a.

Första steget för att bryta sig loss från smärtkroppen är att inse att man har en smärtkropp, säger Tolle. För att kunna stå emot den behöver vi vara i närvaro. Där kan vi få ett avstånd till våra känslor och iaktta och kommunicera med dem istället för att identifiera oss med dem. Tolle rekommenderar också att man ska bli medveten om sin andning för det leder bort uppmärksamheten från tankarna och skapar rymd och tomhet i strömmen av tankar.

Tolle skriver också om hur man kan öka sin medvetenhet i tre steg. Det första steget är att uppleva acceptans inför det man gör. Att göra något med motstånd är aldrig bra, skriver han. Det andra steget är att försöka uppleva glädje i allt manföretar sig. Det sista steget är entusiasm. I det steget finns en vilja att dela med sig till andra utan tanke på egen vinning. Man vet att det man gör kommer alla, även mig själv, till godo på bästa sätt.
Ja, läs gärna någon av Tolles böcker, han ställer verkligen den invanda verkligheten på huvudet!

Bok nummer två är:
Vanja Millbergs bok När föräldrar och sjukvård sviker. Boken handlar om en flicka som växer upp med föräldrar som inte själva bearbetat sina sår i livet och inte klarar av föräldrarollen. Flickan råkar ut för två olyckor, en vid 10 års ålder samt en vid 12. Dessa olyckor gör att hon får smärtor och men för livet.
Det är en beklämmande läsning om hur varken föräldrar eller sjukvård kan hjälpa henne eller ens lyssna på henne. Hon blir mycket illa behandlad av sina föräldrar och hon får själv klara av att komma hemifrån. Hon får också söka rätt på den vård som senare ska hjälpa henne till ett drägligare liv.
Boken bör få alla vuxna att tänka på ett barns utsatthet. Barn är beroende av kloka, inkännande och medkännande vuxna, särskilt om de som ska vara barnens närmaste stöd brister.
Sjukvården kan inte finna orsaker till hennes fysiska problem och bemöter henne med ofattbar
respektlöshet.
När flickan som vuxen ställer mamman till svars för misshandeln slås jag av den totala omedvetenheten. Hon förstår verkligen inte vad hon utsatt sin dotter för, därmed är det också lätt att förstå flickans totala brytning med sin familj.

Publicerat i Allmänt | Stängt för kommentarer

Månadens Solkatter

En morgon när jag kom till Solkatten stod det i en liten ruta på vår anslagstavla ”4-lingarna tackar för 7 år här. Nu går vi vidare och träffas på annat sätt.” Vad var nu detta? Agneta och Ewa visste förstås besked. Det var en grupp med temat utbrändhet, som pågått så länge! Oj, dem hade jag gärna träffat och intervjuat för Solkattens Nyhetsbrev! Efter lite detektivarbete så hittar vi dem och avtalar tid att träffas. En av de sista vackra dagarna i maj, möts vi här på Solkatten för en intervju, tre av de fyra hade möjlighet att komma, vilket jag är mycket tacksam för.

Gruppen startade april 2002 och under de första 3-4 åren träffades de 1 gång per vecka! Sedan förlängdes tiden mellan träffarna successivt. Från början bestod gruppen av 7-8 personer, men några droppade av efterhand under hösten. Från våren 2003 var det fyra kvinnorna kvar; Anette, Carola, Pia och Rose-Marie.

Alla fyra var allvarligt sjuka i utbrändhet, så första året användes tiden till att prata om hur de upplevde sin sjukdom. De höll stenhårt på Rundan (den pedagogiska samtalsform som vi lär ut till alla grupper på Solkatten) under den här första tiden. Så småningom växte det fram en varm vänskap mellan de fyra kvinnorna och de gjorde olika aktiviteter tillsammans. Allt hade med deras utbrändhet att göra; de gick t ex i sömnskola och depressionsskola, deltog i föreningen FUSIGs (Föreningen för Utbrända och Stressutsatta i Göteborg) möten, gick på föreläsningar och på teater. Så småningom trappades aktiviteterna ner, de började arbetsträna, arbeta eller studera och nu träffas de någon gång per termin.

Hur kommer det sig att just de fyra har hållit ihop så länge? Det viktigaste svaret på den frågan verkar vara att de hade samma vilja att förstå hur det kunde bli så här. Varför blev just de utbrända? Vilka mekanismer låg bakom? Pia säger att de alla fyra varit duktiga, supereffektiva kvinnor med tusen järn i elden och kunde känna igen sig i det hos varandra. De har stöttat varandra, men också varit väldigt ärliga och raka mot varandra. ”Fördelen med självhjälpsgruppen”, säger Anette, ”är att det var helt OK att komma till gruppen och må dåligt”. Carola tillägger ”det är som att vi har en speciell varsamhet gentemot varandra”.

Hur var det att börja i självhjälpsgruppen? Pia tyckte det var positivt, hon hade gått hos en psykolog och det fungerade inte. Dock upplevde hon det här med att hålla i en sten när man pratar, som lite konstlat och att det var lite obekvämt i början att lämna ut sig inför så många som de var från början.
Carola tyckte inte att det var speciellt roligt i början, rentav obehagligt! Den enda gemensamma nämnaren var att alla var utbrända och dessutom den här konstiga metodiken med att enbart lyssna, inte kommentera eller bemöta. För att inte tala om den här stenen!
De höll ut och det blev bättre och bättre att gå till Solkatten. Förhoppningarna när de började i gruppen var väldigt olika. Anette hade målsättningen att bli frisk och helst så fort som möjligt! Carola hade inga förväntningar alls, hon gick till gruppen med en blandning av skepticism och nyfikenhet. Pia, slutligen, hade inga direkta mål, men kände att hon måste göra något för att bli frisk, och det fick bli en självhjälpsgrupp.
För alla tre blev gruppen så småningom långt över förväntan. ”Jag gick ju inte hit för att skaffa nya vänner, men det var faktiskt så det blev” säger Anette. Pia menar att ska man välja något att göra när man är utbränd, så är självhjälpsgrupp det bästa! Carola nickar och håller med, ”gruppen blev någonting mycket mer än vad vi alla räknat med”.

Vad har ni fått ut av gruppen? Pia börjar med att säga ”Påminnelsen om att vi har en sjukdom som kallas utbrändhet, tror jag är det viktigaste”. Anette skrattar ”Ja, det kanske låter helt tossigt att man behöver bli påmind om att man är sjuk, men så är det faktiskt!” ”Ja i gruppen fanns acceptansen för att jag faktiskt var sjuk, där fick jag den påminnelse jag behövde och även tid att stanna upp och reflektera” säger Carola. ”Viktigt var också att i gruppen kunde jag känna mig normal fastän jag råkade vara sjuk”, påpekar Anette.

De säger samstämmigt att de är och har varit otroligt tacksamma för att Solkatten funnits för dem. Gruppen har varit väldigt viktig för deras tillfrisknande av den mycket enkla anledningen att gruppen består av människor som upplevt samma sak. De behövde inte förklara för varandra hur det kändes, alla visste! Anette: ”Jag hade aldrig varit sjuk tidigare i mitt liv! Det var en total kris att bli så här sjuk. I gruppen förstod jag att det inte var jag som var knäpp, utan så här var det att ha den här sjukdomen!”

Hur använder ni gruppen nu för tiden?, frågar jag. Anette börjar: ”När det blir för mycket vardag så får jag hjälp av gruppen att minnas att jag faktiskt har en sjukdom. Samhället rullar på där utanför och det är alltför lätt att komma in i ekorrhjulet igen.” Pia säger samma sak, ”det är påminnelsen som är det viktigaste och jag saknar gruppen ibland, nu när vi träffas mer sällan. Jag behöver hjälp med att dra åt bromsen!” Carola tycker att ”gruppen står för igenkännande, ärlighet och öppenhet. Vi kan skratta åt skiten tillsammans och vi har haft många goda skratt ihop”.

När jag ber dem avsluta med att sammanfatta lärdomarna under de här sju åren säger Carola att det har fått henne att fundera på vad är normalt, vad är friskt? Vi har ganska enkla definitioner av det i vårt samhälle. Pia säger att de ibland kan skratta åt hur de levde sina liv före sjukdomen, deras värderingar om vad som är viktigt i livet har förändrats en hel del! Anette avslutar med att säga ”Jag vill inte vara utan erfarenheten, men hade gärna varit utan sjukdomen. Livet efter utbrändheten har blivit mycket enklare tack vare den här gruppen. Den har varit en otrolig hjälp på resan.”

Tack till er alla tre som ställde upp för intervju!

Publicerat i Allmänt | Stängt för kommentarer

Självhjälp i Norge

I Oslo, Norge finns en självhjälpsgrupp som kallar sig LinkOslo.

Deras hemsida inleds med: För att se verkligheten klarare behöver man vända sig bort från det som man har vant sig vid att kalla verkligheten. (Se även ingressen till Nyhetsbrevet.)

Link Oslo är en mötesplats för Oslos invånare. Den startade så sent som 2004, men har ändå fått igång mycket verksamhet som olika självhjälpsgrupper och samarbete med andra frivilligorganisationer som bedriver självhjälpsarbete samt med anställda inom Oslo kommun.

Det är Norsk Sjelvhjelpsforum, NSF; som driver Link Oslo. NSF är rådgivnings- och samarbetspartner för offentliga myndigheter, intresse- och frivilligorganisationer, forskning samt givetvis för helt vanliga människor! En av huvuduppgifterna är att utveckla och förmedla självhjälpsverktyg och att systematisera den erfarenhetsbaserade kunskap som finns inom självhjälpsorganisationer och annan förebyggande och hälsofrämjande verksamhet.

I Norge har man antagit en Nasjonal Plan for Selvhjelp år 2004. För 2009 finns det budgeterat 12 miljoner för enbart nationellt arbete med självhjälp.

Bland annat arbetar man aktivt med att etablera fler självhjälpshus, just nu finns det fyra Link-hus i Norge och man arbetar för att det ska bli fler. De har ett tiotal samarbetspartners för att lättare kunna få ut information om självhjälp och kunna starta fler självhjälpshus.

Dessutom ger staten bidrag till forskning kring självhjälp. Just nu pågår tre forskningsprojekt, som samtliga beräknas vara klara 2010. Projekten handlar om:

  1. Tillsammans kring självhjälp. Här kommer fokus att vara på samarbetsformer där självhjälp och psykisk hälsa är utgångspunkten. Studien täcker tre huvudområden: Kartläggning av självhjälpsverksamhet i Norge, en kvantitativ/kvalitativ analys av självhjälp vid berusningsproblematik samt självhjälp i praktiken.
  2. På vilket sätt kan självhjälpsgrupper bidra till förändring, empowerment och en positiv hälsoförståelse? Här ska man kartlägga och studera samspel och kommunikation inom självhjälpsgrupper samt göra en studie som handlar om erfarenhetsbaserad kunskap.
  3. I den sista studien ska man studera självhjälp genom att fokusera på samarbete, lärande och kunskapsutveckling på olika nivåer; individ, grupp, organisation och lokalsamhället. Tre huvudteman har formulerats: hur ser samarbetet ut när självhjälpsområdet utvecklas, självhjälp som ett lärande och bemästrande arbete samt förhållandet mellan erfarenhetsbaserad och professionellt baserad kunskap.

Vi kan inte annat än bli lite avundsjuka när vi läser att ett sjukhus i Norge tillsammans med NSF inbjuder till ”fackdag kring självhjälp”. Målgrupp är allmänheten, anställda inom sjukhuset och kommunen.
Teman för dagen är

  • satsning på självhjälp i regionen
  • varför självhjälp och självhjälpsgrupper – hur förstå självhjälp
  • självhjälpsgrupper – vad och för vem, praktiska ramar och innehåll
  • de professionellas roll i självhjälpsarbetet
  • erfarenheter från andra satsningar på självhjälp

På NSF säger man att självhjälp är självhjälpsgrupper OCH så mycket, mycket mer. Självhjälp är ett sätt att tänka på! Ja, vi kan inte annat än hålla med, självhjälpsgruppens pedagogiska verktyg Rundan är användbart i alla sammanhang.

Publicerat i Allmänt | Stängt för kommentarer