Tro, Dogmer och Biologi

Tro, Dogmer och Biologi – Hur vårt undermedvetna styr våra gener av Bruce H Lipton.

Den här boken är skriven av en cellbiolog. Men boken blir aldrig torr eller tråkig, utan man får ständigt nya aha-upplevelser.

Budskapet, starkt förkortat, är att du inte är dina gener! Du har en viss uppsättning gener, men det är den omgivande miljön som bestämmer hur generna ska agera! En fullständigt revolutionerande sanning!

Vi kan alltså inte längre skylla på våra gener, när vi gör något tokigt? Nej, inte ens sjukdomar är genetiskt bestämda mer än till 5 %, säger Lipton.

Han betonar det egna ansvaret, att det är varje enskild individ som skapar den omgivning som cellerna har att interagera med! Oj då, måste jag ta ansvar även för mina gener?

Lipton beskriver egna upplevelser av livet och av den vetenskapliga världen som han delger läsaren. Han är forskare och har lagt ner mer än 20 år av sitt liv på att forska om cellernas beteende och liv. Alla hans påståenden åtföljs av hänvisningar till ett otal forskarrapporter, böcker mm.

Han har gjort många upptäckter som verkligen vänder upp och ner på gamla trossatser och dogmer. Därför blev det också väldigt obekvämt att stanna kvar i forskarvärlden, Lipton valde andra vägar för att föra ut sin forskning och sitt budskap.

Lipton beskriver ingående hur cellerna agerar när de befinner sig i en miljö som de mår bra i och i en miljö där de inte trivs. Det gäller inte bara fysiska fenomen utan även tankar och andra energiers påverkan. Han beskriver på ett enkelt, men ändå uttömmande sätt, hur cellmembranets olika delar interagerar med omgivningen för att starta cellens verksamhet. Helt fantastiskt att biologi kan vara så intressant och spännande!

Otroligt intressant är också att det s.k. HUGO-projektet, som hade i uppdrag att kartlägga den mänskliga arvsmassans alla gener, visar att det inte är någon större skillnad mellan människan och väldigt primitiva organismer vad gäller antal gener. HUGO-projektet hade räknat med att finna ungefär 120 000 gener i våra 23 kromosompar. De hittade ”bara” 25 000 gener!! Det betyder att det finns helt andra faktorer än våra gener, som styr människans höga komplexitetsnivå. Vi kan helt enkelt inte använda generna som förklaring till varför människan står högst upp på evolutionsstegen. Lipton jämför med den lilla rundmasken, som har 969 celler i sin kropp (människan har 50 biljoner!). Trots detta har den en helt unik beteenderepertoar och har ungefär 24 000 gener, inte längt från människans 25 000!

Lipton går vidare och skriver om placeboeffekten för att demonstrera att det vi tror på gör oss friska. Han tar ett otal exempel ur vetenskaplig litteratur där placeboeffekten har botat människor, som trott sig få ett verksamt piller eller annan verksam behandling. Det gäller bla knäoperationer, depression, hudproblem mm.

I sin forskning upptäckte Lipton också att organismen har ett prioriteringssystem, beroende på varifrån signalen till kroppen kommer. Det han såg var att sinnet, som agerar via det centrala nervsystemet, åsidosätter signaler producerade i kroppen vid t ex fara. Det intressanta med detta är att Lipton fann en koppling mellan sinne och kropp. När Lipton ville ta med den här kopplingen i sin forskarrapport protesterade hans kollegor högljutt, sinnet har ingen lokalitet i kroppen och kunde därför inte accepteras som ett biologiskt koncept.

Han är väldigt kritisk till läkemedelsindustrin och menar att de saboterar alla försök att se hur energi och energimedicin skulle kunna hjälpa människor att återfå hälsan.

Eftersom vi inte formas av våra gener, utan av vår miljö har Lipton ett långt kapitel om vad som händer med oss från det vi föds, ja faktiskt innan födelsen också. Modern forskning har visat att under våra första 6 år i livet, fungerar vi som en bandspelare. Vi spelar in vår omgivning; hur detta är möjligt förklaras ingående med en beskrivning av de olika slags hjärnvågor som dominerar i olika åldrar. Dessa inspelningar är sedan våra riktlinjer i vårt fortsatta liv. Har vi fått höra under de här första åren att vi är ”svaga och sjukliga”, ”dumma i huvudet”, ”alltid är i vägen” eller något annat av de budskap som lätt slinker ur stressade föräldrars munnar, då är det vad vårt undermedvetna talar om för oss. Det spelar ingen roll hur många positiva tankar jag tänker om att jag är frisk och stark, det undermedvetna spelar en helt annan skiva! Det undermedvetna har en förmåga att ta emot 20-40 miljoner nervimpulser per sekund. Vår självmedvetna hjärna kan ta emot 40 nervimpulser per sekund. Det undermedvetna är alltså ½ – 1 miljon gånger mer kraftfullt! Vilken av dem vinner kampen om mitt beteende? Inte så svårt att förstå, kanske! För att komma ur de här repetitiva undermedvetna mönstren behöver man närma sig dem på en kroppslig medvetandenivå, t ex med yoga, meditation, hypnos, fokusering mm.

Kapitlet visar tydligt hur oerhört viktigt det är att vara en medveten förälder, som är noggrann med vad man säger till sina barn. Och vi som har barn som är över sex år? Ja, det är väl bara att iaktta deras beteende, så vet vi ungefär vad vi har sagt och inte sagt under de där första viktiga sex åren. Men som Lipton själv säger: ”Vi är personligt ansvariga för allt som händer i våra liv, när vi blivit medvetna om att vi är personligt ansvariga för allt som händer i våra liv.” Jo, så kanske det är!

Lipton beskriver också våra nerv- och hormonsystem i kroppen. De är av många olika slag, men kan delas upp i två huvudgrupper: försvar eller tillväxt. Alltså antingen är systemet som träder in när vi upplever något ett försvarssystem eller ett tillväxtsystem. Båda två kan inte agera samtidigt, det är ett antingen-eller-system!

När den insikten landade fullt ut i mig, så fick jag större förståelse för de olika sjukdoms-tillstånd som drabbar oss. Att gå i ständig stress är ett försvarssystem, som gör att tillväxt-systemet i stort sett upphör att fungera. Utan tillväxt bildas inga nya celler i kroppen och ingen ny livsenergi tillförs. Kroppen blir utmattad och beroende på personlighet, så visar sig utmattningen som fysisk och/eller psykisk sjukdom. Utmattningen beror på att vi alltför sällan har tillväxtsystemet inkopplat, utan merparten av vår vakna tid är försvarssystemet påslaget. Och det är enbart när vi befinner oss i tillväxtsystemet som ny energi bildas! Då förstår man också vikten av att få ordentligt med sömn för då har vårt tillväxtsystem en möjlighet att arbeta någotsånär ifred.

Ja, det finns mer av vikt i den här boken, som verkligen är läsvärd! På slutet kanske han blir lite väl spekulativ och att, som Lipton gör, gå ut och rekommendera en specifik metod för att kunna arbeta med sitt undermedvetna, tycker jag gör att boken blir lite platt på slutet. Min erfarenhet är att till exempel yoga, meditation, samtal, fokusering, självhjälpsgrupp, massage och andra kroppsterapier, ja allt som gör att man har kontakt med sin egen inre röst hjälper till att programmera om det undermedvetna till de människor vi helst vill vara. Det viktigaste är kanske att inse den potential som vi bär runt på i vår kropp!

Barbro Holmström