Livet är störtskönt.

Tänk att det faktiskt fungerar. Jag menar man har ju läst det i många varianter, hört det förr o s v men i praktiken brukar det inte hålla så länge, jag kan nu tala om att det fungerar. Vad jag pratar om? Jo, att livet blir vad vi faktiskt låter det bli. Jag har vaknat glad varje morgon under en längre tid, bestämt mig för att vara uppmärksam på vad som finns runt omkring mig samt bestämt mig för att de människor jag möter har något att lära mig eller att jag har något att lära ut, att jag och de andra är på rätt plats vid rätt tidpunkt. Jag ler och tänker gott om alla människor och är tacksam för allt.  Tänka sig, allt kommer tillbaka till mig och det känns toppen allting. Förutom i går morse när jag inte hittade mina glasögon. Först tog jag det lugnt, gick metodiskt tillväga, ok.  de är inte på lilla bordet, inte på köksbänken, inte vid TV-fotöljen och inte ….. nu börjar paniken komma, jag har ju en tid att passa och måste faktiskt ha glasögonen när jag kör bil. Från att ha varit tämligen lugn börjar jag nu springa upp och ner i trappan, vräker  ut handväskans innehåll på hallgolvet,  vid den här tidpunkten har resten av huset vaknat. Till slut hittas de på ett helt oförklarligt ställe och jag kan ge mig iväg. Under dagen tycker jag mig träffa på, om inte otrevliga så oengagerade människor, jag får inte gjort det jag föresatt mig och redan vid lunchtid har min energi tagit slut.

Idag är en ny dag,  jag ler mot världen och världen ler mot mig…… så länge det nu varar.

Agneta Lyrhagen

Publicerat i Allmänt | Stängt för kommentarer

Diplomerad Samtalspedagog

Utbildningen riktar sig till dig som vill arbeta som samtalspedagog eller till dig som vill använda kunskapen i ditt nuvarande yrke. Som samtalspedagog kan du arbeta med samtal som metod för personlig utveckling, individuellt och i grupp. Samtalspedagogik används ofta som kompletterande kompetens i många yrken t ex lärare, ledare, personalansvariga eller hälso- och sjukvårdspersonal. Efter godkänd utbildning ska du kunna arbeta som samtalspedagog och hjälpa människor till medvetenhet och egen utveckling genom att ha ett konstruktivt förhållningssätt till förändringsprocesser och kunna hålla utvecklande samtal med en klient.

 

www.samtalspedagogik.se

 

 

Publicerat i Allmänt | Stängt för kommentarer

Boktips

Läste i Sanna Ehdins bok ”Höj din energi!” att läkemedelsindustrin är en av de fyra största industrierna på jorden, vid sidan av knark, vapen och pornografi, och att den omsätter över 7000 miljarder kronor. Alternativmedicinens del i denna kaka motsvarar endast två promille. Jag liksom många reagerar starkt på upplysningen och funderar över hur vi kan stoppa denna karusell. Tänker på våra sjukhus som blir större och större, läkemedelsindustrin tar mer o mer mark i besittning. Jag råkar vara född där Astra idag breder ut sig utanför Göteborg. Där jag som barn sprang på ängarna och lekte finns nu stora kontorsbyggnader och parkeringshus. Jag förstår att det handlar om pengar och pengar är viktiga saker, eller? Det kanske är dags att göra omprioriteringar och se att det är vi som har skapat detta, betänk detta – vid sidan av knark, vapen och pornografi ??? Vi äter mer industriprocessad mat och använder mer kemikalier och blir bara sjukare, och dör vi inte i förtid av vår livsstil så dör vi av biverkningarna av läkemedel. Det finns mycket spännande energimediciner på frammarsch, den forskningen tänker jag följa. Inte svårt att förstå varför EU vill förbjuda alternativmedicinerna.

Agneta Lyrhagen

 

 

Publicerat i Allmänt | Stängt för kommentarer

Skapande skola

Blir så glad när jag läser att min uppväxtkommun Mölndal har fått pengar att investera i bland annat dansmatte, musikskapande och digitalt berättande. Att göra kulturen till en del av lärandet låter som musik i mina öron. Ett av målen är att varje elev ska kunna uppleva och berikas av kultur genom hela skoltiden och att kunna ge eleverna det de inte visste att de ville ha, vi är på god väg  säger Kulturskolans chef Andrine Bendixen Mangs som är projektledare i den styrgrupp som i Mölndals stad organiserar pengarna från Skapande skola. Alla elever från årskurs ett till nio och särskolan är med. Dansmatte blir det i årskurs ett, vilket betyder att de får lära sig matematik med kroppen. Eleverna får senare musikskapa, göra egna animationsfilmer, lära sig digitalt berättande, teater mm. Hoppas nu att andra skolor tar efter så att alla barn får känna glädjen i lärandet, det som barn redan kan men som vi vuxna tar ifrån dem någonstans på vägen. Ser fram emot vinsterna av en skapande skola för alla.

Agneta Lyrhagen den 2 maj 2012

Publicerat i Allmänt | Stängt för kommentarer

Bli diplomerad Samtalspedagog

Nästa kursstart för att bli diplomerad Samtalspedagog är den 6-7 oktober. Gå in på www.samtalspedagogik.se

Publicerat i Allmänt | Stängt för kommentarer

Villkorslös kärlek

Det småregnade ute och var allmänt ruggigt häromdagen när jag var på väg hem och fick syn på grannens får. Alla de små lammen låg tätt tryckta mot ladugårdsväggen och genast väller det upp i bröstet, beskyddarinstinkten, kärleken.  Vi kräver ingenting tillbaka av de små antingen det handlar om människor eller djur. Vi är beredda att ge allt vi har och till och med utsätta våra liv för fara för att skydda  de små liven. Ovillkorlig kärlek , jag undrar om jag kan utvidga den att gälla alla? Om jag tränar riktigt mycket? Jag börjar idag.

Agneta Lyrhagen

den 23 april 2012

Publicerat i Allmänt | Stängt för kommentarer

Min dåliga självkänsla isolerade mig

Röster från deltagare:

På Solkatten behöver jag inte dölja eller skönmåla något i mitt liv. Jag får vara precis som jag är. Här blir jag förstådd utan att ha delgett hela bilden, utan att förklara mig. För vi är lika, olika men ändå lika. Det gör att i gemenskapen här behöver jag inte känna mig annorlunda – jag får känna mig normal. Catharina

Att träffa ”min” grupp en gång i veckan är högt prioriterat för mig och nästan ”heligt”. Det innebär en plats i mitt liv där jag får vara helt mig själv, i kontakt med mina och andras känslor och stanna upp i några timmars vila i en helt vänlig och tillåtande miljö. Viktoria

För mig är självhjälpsgruppen en ovärderlig kontakt. Att få träffa människor i en liknande situation och få prata fritt från hjärtat utan krav,  att mötas av förståelse och respekt. Detta skapar en läkande kraft som jag inte trodde var möjlig, det har gjort att jag inte känner mig så ensam. Som ett hopp i hopplösheten eller som ett  ljus i mörkret. Anna

Jag hade inte klarat mig utan gruppen. Jag har gråtit, jag har öppnat mig som jag aldrig gjort tidigare, släppt alla mina spärrar och har nu gått så mycket starkare ur den här krisen än jag någonsin hade kunnat ana.  Priset var högt men jag känner mig som en ny människa. Tommy

Att få tala till punkt i en grupp får mig att känna mig värd att lyssna till. Att känna sig hemma i gruppen får min börda att bli lättare att bära. Genom att lyssna på de andra ser jag nya vägar att förändra för mig själv. På Solkatten känner jag mig alltid trygg, välkommen och behövd. Jag känner också att jag har en tillhörighet. Dessa möten utvecklar mitt eget JAG. Kim

En upplevelse från en deltagare. Ur D-uppsats av Veronica Liljeqvist

PROLOG
Jag mådde så fruktansvärt dåligt ända in i själen. Psykologen satte mig på att gå i samtalsterapi. Den fick mig bara att må ännu sämre. En väninna frågade om självhjälpsgrupp kunde vara något för mig. Jag slog bort det, självhjälpsgrupp, självhjälp. Hur skulle jag kunna hjälpa mig själv när ingen annan kunde det? Min dåliga självkänsla gjorde att jag isolerade mig, gick upp massor eftersom jag tröståt. Hemma var jag rena katastrofen för mig själv, mina barn och min man. Satt och glodde ut genom fönstret, tvättade mig inte ens, det var ett helvete för alla. När min man sa att han tänkte lämna mig om jag inte gjorde något åt mig själv… Det kan låta hårt men jag förstår honom, han var helt slut, barnen med. Jag hade stängt inne så mycket som gjorde för ont så jag blev känslolös mot dem som älskade mig och behövde bli älskade tillbaka… När jag tänker på hans röst då den gången som att han gett upp, barnen som stod där… Min äldsta pojke han stod där på golvet och vred sina händer runt, runt, lillebror med mörka ringar under ögonen… Det gör ont att tänka på det där vet du… Hur som helst så var det som att få en pistol i ryggen. Utan familjen kunde jag lika gärna lägga mig ner och dö. Något måste hända, det jag prövat funkade inte, jag måste testa något annat! Jag ringde upp min väninna och nästan skrek att hon skulle ge mig det där satans telefonnumret till det där stället där jag kunde gå i självhjälpsgrupp. Jag var helt desperat alltså, det gällde livet fattar du! Efter ett par gånger med självhjälpsgruppen mådde jag bättre än vad jag gjort på väldigt länge. Det fanns medmänniskor som orkade lyssna på allt ruttet som behövde komma ut. Det var inte bara att andra lyssnade. Det var också att jag fick höra andra prata om ensamhet, otillräcklighet, skyddslöshet, känslan av att vara utsatt, rädslan, skräcken, värdelösheten, skammen! Det var läkande för allt det där fanns inuti mig, men det lyftes fram med hjälp av de andra. Att få ord på den här typen av känslor genom andra ja, det är läkande… Att jag gick med i självhjälpsgruppen den där gången är det viktigaste jag har gjort i mitt liv. Om du inte tror mig så kan du ju alltid fråga familjen (Samtal med gruppmedlem 090926).

Jag grep efter ett halmstrå och fann en guldgruva. Deltagare i ”Mobbad på arbetsplatsen”

I gruppen har jag kunnat berätta om sidor av mig själv som jag har haft svårt  att acceptera och sedan fått förståelse och respekt från andra. Jag kan komma och visa upp mig som jag är – vi sitter ju alla i samma båt. Deltagare i grupp för ”förälder till tonåring”

Det är som att komma till en oas. Deltagare i utbrändgrupp

Jag känner att jag utvecklats snabbare  än jag någonsin har gjort tack vare mina gruppkamrater. Förut tänkte jag på samma sätt hela tiden men nu har jag lärt mig att tänka annorlunda och min situation har förändrats till det bättre. Deltagare i ”Att ha vuxit upp i dysfunktionell familj”

Jag har lärt mig att jag har svaren inombords, vilket jag tidigare visste med huvudet men nu vet jag av erfarenhet. Deltagare i ”Att bryta mönster och finna ny väg”




Publicerat i Tankar från deltagare | Taggat , , , | Stängt för kommentarer

Igångsättarkurs

Publicerat i Kurser | Taggat , | Stängt för kommentarer

En klagofri värld

Sluta klaga och börja leva ditt liv som du alltid har önskat det. Denna provocerande skrift läses på omslaget av …… Läs mer!

Publicerat i Lästips | Stängt för kommentarer

Lästips nr 4 – 2009

Klicka på rubrikerna för att läsa.

Björn Ranelid har en alldeles egen stil när han skriver (ja när han framträder också för den delen). Jag gillar hans sätt att våga vara den han vill och att våga uttrycka vad han känner. Trots det har jag inte läst något av honom förrän den här sommaren. Mitt val föll på ”Bär ditt barn som den sista droppen vatten” och det var sannerligen fantastisk läsning.
Ranelid tar oss med till ett boende för ungdomar, som har hamnat snett i livet. Med stilistisk precision och verklig inlevelse skildrar han insidan av de här ungdomarna, som alla har levt så långt ifrån en normal uppväxt som man kan tänka sig. Ett exempel är när Fabian, en av ungdomarna på ungdomshemmet, ska försvara sig när en av de andra pojkarna hånar honom. Fabian stammar svårt och Ranelid beskriver det så här: ”Fabian slog ena handen hårt mot bröstkorgen medan han försökte pressa fram orden. Greta och Matilda kom till hans sida och försökte lugna honom, men han hade barndomen och uppväxten i strupen och mellangärdet.”
I många finstämda sekvenser skildrar han de här ungdomarnas drömmar, men också deras tillkortakommanden, allt det som de inte fick vara med om under sin uppväxt, när de hade fullt upp med att överleva. ”Saskia, Matilda och Fabian hade aldrig suttit hos mormor eller farmor och lyssnat till en berättelse om flydda tider. De hade inte somnat till sagor och inte vaknat till doften av brödbak och en varm ugn i köket. Ingen av dem kunde minnas att de haft föräldrarna och syskonen samlade till en måltid på söndagen. Födelsedag och julafton var inte lika med högtid utan med rädsla för sprit, skrik, bråk och slagsmål”.
Hela berättelsen igenom kan man ana Björn Ranelids kärlek till människan och till de små mirakel som omger oss. Han är en mästare på att beskriva små och stora händelser samtidigt och han gör det på ett sätt som få klarar av. ”Varför skulle han nöja sig med att tala om skoskav, priset på glass och varm korv, rekordet på tio tusen meter i löpning eller getingstick som kliade och brände i skinnet, när havet låg där väldigt och farligt framför dem och kunde jämföras med en fingerborg av jordens märkligaste vatten där fostret simmade medan det hängde som en månfarare i navelsträngen?”

Ranelid visar oss också hur vi ständigt uppmärksammar olyckan, som att den är viktigare än lyckan. ”Olyckor och tragedier sätter oftare spår i bygdens namnflora och människornas minnen än de glada och lyckliga stunderna. Det är nästan frågan om en sjukdom.” Ja man kan inte annat än hålla med. Vad är det som säljer på tidningar och i TV? Jo, olyckor och människor som gör bort sig eller råkar illa ut. Sällan ser vi de lyckliga stunderna porträtteras i TV och tidningar, i varje fall inte vanliga människors lyckliga stunder!

Kanske kan det också ha att göra med att många människors behov av syndabockar? Ranelid har ju själv utsatts för en hel del hån och förföljelse, så han vet säkert vad han pratar om. ”Vad skulle ha hänt om man utplånade alla domar över de förtappade, alla betyg, protokoll, anmärkningar och anteckningar hos polismyndighet och socialbyrå? Man bara blåste ut det som ett ljus, så att man finge börja om igen. /……../ Mänskligheten står inte ut med en sådan ordning, ty den kräver syndabockar och offer av alla de slag.”

Ja hela boken är full av tänkvärda och vackra meningar, det är en fröjd att läsa Ranelids formuleringar, samtidigt som innehållet ibland är så smärtsamt att jag inte vill läsa vidare. Jag slutar med ett sista citat om hur svårt det var för dessa ungdomar att sluta fred med varandra på grund av vad de upplevt tidigare i sina liv: ”Saskia sade öppet och förmodligen hjärtligt att hon hatade Matilda, men även de andra hade svårt att komma överens och dra jämnt under dagar och kvällar. De hade krig och ofred i sina hjärtan och själar, ty de hade blivit förskjutna från sina stammar och familjer.”

Efter att ha läst ovanstående bok behövde jag fly verkligheten lite och valde två deckare; Johan Theorins båda böcker Skumtimmen och Nattfåk. Men det var ett slags jordnära deckare, som verkligen gick in under skinnet och stannade kvar där ett tag, så värst mycket flykt från verkligheten blev det ju inte! Jag väntar med spänning på nästa bok, läste någonstans att han ska ge ut fyra böcker i den här serien. De här böckerna utspelar sig på Öland, bara det gör det hela mycket speciellt!

Publicerat i Allmänt | Taggat | Stängt för kommentarer