Självhjälp i Tyskland

I början av året var 13 personer från Fyrbodal på studieresa i Tyskland. Det var ledamöter från Hälso- och sjukvårdsnämnden samt personer som arbetade med frivilligarbete och sociala frågor. Bjarne Rehnberg arrangerade resan och han berättar att de besökte staden Stralsund på Östersjökusten. Staden har varit svensk i nästan 200 år och det märks fortfarande på de många svenskminnen som finns. Gamla Stan i Stralsund togs år 2002 upp på UNESCO:s världsarvslista, så det fanns mycket vackert att beskåda!

Resan genomfördes 3-5 mars 2008. I Stralsund blev gruppen mycket väl mottagen. De blev inbjudna till Rådhuset där borgmästaren och ett tjugotal representanter från olika självhjälpsgrupper tog emot. Med var också en svensk tolk, en lärare på gymnasieskolan i staden, där man fortfarande har möjlighet att lära sig svenska.
Det fanns ett självhjälpshus i centrala Stralsund, ungefär lika stort som Solkatten! Men det rymmer långt ifrån alla grupper som finns i denna lilla stad med ca 59 000 invånare. I staden finns inte mindre än 150-160 självhjälpsgrupper, som träffas i olika lokaler utspridda över staden. En imponerande siffra, däri ingår även självhjälpsgrupper för olika slags sjukdomar (25-30 st). Här i Sverige brukar den gruppen vara organiserade i olika patientföreningar. Självhjälpsgrupperna har en speciell stödorganisation (KISS, läs mer nedan) till sitt förfogande, med liknande funktioner som Solkatten har.

En orsak till ett det finns så många självhjälpsgrupper i Tyskland, enligt Bjarne, är att självhjälp ingår som en naturlig del i medicinsk rehabilitering. Det är vanligt att läkare rekommenderar sina patienter att gå vidare till en självhjälpsgrupp när det mer akuta stadiet av besvären har lagt sig, oavsett vad det är för typ av problematik. ”Det är en självklar del av den medicinska verksamheten”, enligt Bjarne. Grupperna är också helt accepterade inom det tyska sjukförsäkringssystemet. Grupperna med medicinsk inriktning verkar inte starta på riktigt samma sätt som här i Sverige, utan tycks oftast vara startade av sjukvården. Det kan man så klart ha olika åsikter om, det viktigaste kanske ändå är att gruppen kommer igång och sedan fungerar som en självhjälpsgrupp.

Efter intervjun med Bjarne tittar jag på Stralsunds hemsida och får ännu mer information. Tack och lov för min gamla tyskalärare på realskolan, språket sitter faktiskt kvar, åtminstone när jag läser! På www.stralsund.de/kiss läser jag mer om KISS (Kontakt und Informationsstelle für Selbsthilfegruppe Stralsund) alltså ”Kontakt- och Informationsplats för Självhjälpsgrupper i Stralsund”.
Där finns flera sidor med intressanta sammanställningar över alla de olika grupper som pågår just nu, statistik över mottagna telefonsamtal, e-post, personliga möten, gruppstarter, gruppdeltagare, presskontakter mm, allt visar en tydlig tysk grundlighet! Det var också ett reportage på hemsidan från en nyligen genomförd självhjälpsdag, som hade varit mycket välbesökt! Det var 16:e året de genomförde en sådan dag, kanske något för oss i Sverige att börja fundera över?
De har också chatgrupper online, med olika teman för olika veckodagar, t ex När själen gråter, Är mitt barn överaktivt?, Mobbing – att vara uppträngd i ett hörn, och mycket annat. Bestämda tider, varannan-var tredje vecka, samlas man via Internet för att lyssna på varandra och sig själv.
Helt klart finns det en del att lära från Tyskland. I den lokala tidningen, Stralsunder Zeitung, skrev en reporter också ”Inom många områden är våra svenska grannar en förebild för oss, framförallt när det gäller sociala frågor, men igår kom tretton svenska gäster till oss för att informera sig om självhjälpsgrupper.”